Saknad

Jag har nu lämnat familjen som jag har blivit en del av. Jag är tacksam för att de släppte in en främling i sina liv och lät mig bli en del av dem. Från att ha levt som en familjemedlem i nästan tre veckor, så vet jag nu inte om vi någonsin kommer att mötas igen.

Jasline, Mayambu, Junior och Florida spelar.

När jag kom så sa barnen nästan ingenting. Jag trodde att zambiska barn var extremt väluppfostrade och endast talade om de blev tilltalade, men så var inte fallet utan de var bara blyga. Nu pratar de, spexar och retas med varandra och med mig precis som mina barn gör.

Jasline i sin nya säng.

Jasline, 6 år, var i skolan när jag åkte så vi hade redan tagit farväl och hon var inte ledsen, vilket var tur för det var det som jag var mest orolig för. Jag vet inte om hon förstår att jag inte kommer tillbaka, men jag tror att hon kommer att minnas den tid vi hade tillsammans. Alla mullbär vi plockat från deras träd (Come Lisa, pick ruben!)och spelstunderna med memoryt som hon är en riktig hejare på. Hon har lärt sig lite engelska, även om det inte alltid blir helt rätt: Thank you too much! har blivit en gullig fras som vi alla i familjen använder. Hon är en klipsk unge som har lätt för att lära så jag hoppas att hon får möjlighet att utbilda sig.

Mayambu och Junior åker tillbaka till skolan denna vecka. Så inte nog med att jag reser, utan även de båda äldsta barnen lämnar hemmet. De kommer båda att bo på internat och kommer bara hem ibland på helgerna. Det är både en ytterligare kostnad för familjen med högre terminsavgift och inackoderingstillägg och minskad hjälp hemma på gården. Föräldrarna prioriterar verkligen barnens utbildning och de kommer göra allt som står i sin makt för att de ska gå klart alla tolv årskurserna. Florida gick aldrig färdigt skolan då hon drabbades av migrän som gick över när hon inte var i skolan. Hon är riktigt duktig på språk och lär sig fort så det är synd att hon inte kunde fullfölja skolan. Om man hade haft ordentlig tillgång till läkarvård, så hade man kanske kunnat bota hennes migrän utan att hon behövde sluta skolan. Tänk om det var så enkelt att hon behövde glasögon?

Junior och Lubasi bygger korthus.

Junior är stolt över korttricken han har lärt sig och han kommer att kunna imponera på sina kompisar i skolan. Förhoppningsvis har han haft nytta av att prata engelska, så att han klarar sitt slutprov i engelska som han missade senast och slipper gå om en klass. Mayambu ser fram emot att börja skolan igen och vill bli sjuksköterska när hon blir stor. Jag hoppas att hon håller fast i sin framtidsplan och inte gifter sig och skaffar barn innan hon har nått sitt mål. Kärlek och barn i all ära, men för mig har det blivit ännu tydligare nu att man som kvinna måste se till att man kan försörja och ta hand om både sig själv och sina barn även om man blir ensamstående.

Mayambu med bananstock.

Jag vet inte hur jag ska hålla kontakt med familjen i framtiden. Man har inte tillgång till vanlig post då postgången både är opålitlig och man måste betala för en postbox, vilket familjen inte har. Man har endast mycket enkla mobiltelefoner som man kan ringa på och det är dyrt att ringa till Sverige/Zambia. Det hade underlättat om man haft tillgång till sociala medier, men det kräver inte bara dyra telefoner utan även tillgång till bättre solcellsladdare för att kunna ladda telefonen, vilket jag kan intyga inte är helt enkelt. Internet kostar och uppkopplingen fungerar inte så bra i området. Jag har fått stå på getternas kulle i stekande sol och hoppas att mina blogginlägg har lyckats gå iväg i cyberrymden, vilket de inte alltid har gjort till min stora frustration. Samtidigt går batteriet åt i rasande fart p.g.a. dålig uppkoppling och värmen. En extra spänning har varit när det rasslar i grästaket av ödlorna som bor där. (Jag hoppas i alla fall att det inte är något djur utan ben.) Jag kommer dock kunna skicka brev och kort med vänner jag träffat i Zambia, som kommer att besöka Sverige nästa månad. Sedan får vi se hur det blir.

Goathill eller mobilehill, som vi också kallar kullen.

Jag skulle vilja besöka min zambiska familj i framtiden för att se hur det går med dem och deras gård. Man planerar att göra en åker där man ska odla bomull under året. Det är ett enormt arbete att förbereda ny åkermark där det nu växer buskar, träd och högt gräs. De har inte tillgång till traktorer eller motorsågar, utan får göra det för hand och eventuellt hyra in oxar för att bearbeta marken. Man har även planer för huset och när de får råd vill de köpa fönster för att minska inbrottsrisken.

Nya huset i soluppgången.

Jag kommer att sakna allesammans väldigt mycket! Det är stort att ta in en främling i familjen och leva med den personen dygnet runt i flera veckor, men de välkomnade mig och jag fick bli en del av deras familj. Det är något jag alltid kommer att bära med mig!

Solnedgång vid gården.

Vad är världens
tuffaste jobb?

Vad?

We Effect rekryterar en svensk kvinna som under tre veckor i början av 2019 får åka till Zambia för att jobba sida vid sida med en kvinnlig småskalig bonde och dela hennes vardag.

Varför?

I fattiga länder har kvinnor ofta huvudansvaret för både hem, familj och att odla maten. De arbetar från tidig morgon till sen kväll, sex dagar i veckan, och sköter jordbruket med handredskap i stekande sol. Vatten måste bäras långa sträckor och bränsle samlas in så att maten kan lagas över öppen eld. Tvätt och hushållsarbete sköts för hand. Ofta är det svårt att få maten att räcka och ännu svårare att skapa en tryggare framtid. Världens tuffaste jobb uppmärksammar situationen för dessa kvinnor. Syftet är att öka kunskapen om, och engagemanget för, kvinnors situation på landsbygden i de länder där vi arbetar för att utrota fattigdom och hunger samt öka jämställdheten till år 2030.

Foto: Ola Richardsson

Globala målen

Ingen fattigdomIngen hungerJämnstäldhet

We Effects arbete för en hållbar och rättvis värld fri från fattigdom går hand i hand med de globala mål som har antagits av FN och som världens ledare förbundit sig att uppnå år 2030.

Under perioden 2017-2021 fokuserar We Effect på tre av de globala målen: att avskaffa extrem fattigdom, att avskaffa hunger och att uppnå jämställdhet.

Syftet med Världens tuffaste jobb är att öka kunskapen om, och engagemanget för, kvinnors situation på landsbygden i de länder där vi arbetar för att utrota fattigdom och hunger samt öka jämställdheten till år 2030.

Zambia vs. Sverige

Huvudstad
Lusaka
BNP
Befolkningsmängd
Medellivslängd
Human development index
Human development index(HDI) är ett index som används för att jämföra välståndet i olika länder genom en sammanvägning av förväntad livslängd, utbildningsnivå och BNP.
( i världen)